”Konsten gör livet större än konsten”

På min väg till och från arbetet passerar jag ofta Linköping. På den västra sidan av centralstationen i denna stad finns ett iögonenfallande exempel på offentlig konst i det urbana rummet, nämligen en drygt femton meter lång/bred skylt med följande slogan i röda bokstäver, monterade på taket av en byggnad: ”Konsten gör livet större än konsten”. Byggnaden tillhör Kulturhuset Skylten i Linköping – en plats för bildkonst, musik och dans.

Sentensen lär ursprungligen ha formulerats av den franske konstnären Robert Filliou (1926-1987). Översättningen till svenska på skylten är gjord av den nu verksamma svenska konstnären Gunilla Samberg (https://gunillasamberg.com/2018/12/29/konsten-gor-livet-storre-an-konsten/, senast sedd 2019-05-28. Här finns även bilder på skylten.)

Skylten väcker alltid min lust att använda hjärnan och tänka efter, vilket väl också är avsikten med offentlig konst av det här slaget. Det hela är i någon mening ”mind-expanding”. Det passar också bra som distraktion, förströelse och underhållning medan man i tågets bistro sippar på sin halvflaska vin och gnager på räkmackan, och därvid får lov att avnjuta verket under de minuter som tåget står still i Linköping. 

När tåget sedan åter börjar rulla, kan man ägna den följande halvtimman åt att mer eftertänksamt begrunda sentensens innebörd, och att vända och vrida på olika näraliggande tänkbara kombinationer och alternativ, för att pröva vilka betydelser som skulle kunna utvinnas genom en sådan lek. Låt oss börja med originalsättningen:

1) ”Konsten gör livet större än konsten”
Spontant tolkar jag detta som uttryck för ett slags humanism som vill understryka det goda i att syssla med och att uppleva konst i det offentliga rummet i urban miljö. Konsten ska ju ställa frågor, som det brukar heta i officiella styrdokument och verksamhetsplaner, snarare än att komma med färdiga svar. Nu är jag visserligen inte närmare bekant med Robert Filliou (som visst tillhörde Fluxus-rörelsen på något sätt) och hans adepters estetiska program och ambitioner, men jag antar (fördomsfullt) att projektet är värdegrundat i någon form av livsbejakande och samtidigt anti-auktoritär hållning, åtminstone en inbillad eller självupplevd sådan.

2) ”Livet gör konsten större än livet”
Här blir det kanske mera oklart och dunkelt. Tills vidare föreställer jag mig att denna hypotetiska variant i alla fall rymmer betydelsemöjligheter som står i kontrast till originalsättningen (nummer 1). Min preliminära tolkning är att den här ordalydelsen ger uttryck åt ett större mått av pessimism inför livet och tillvaron, och inte på samma sätt som originalet gör Konsten till en tjänsteande för livsbefrämjande humanism och dylika fantasier. Konsten får här snarare sin betydelse av och genom att livet är så jämförelsevis futtigt och uselt.

3) ”Konsten gör konsten större än livet”
Till synes banalt och intetsägande… Kanske bara ett sämre sätt att uttrycka samma sak som i den föregående varianten. Men det kan ändå vara värt att begrunda vad en konst som gör livet mindre än konsten skulle kunna innebära. Vore det liktydigt med en fascistoid motsats eller pendang till en demokratiskt värdegrundad konstsyn eller i varje fall uttryck för ett navelskåderi i elfenbenstornet som inte är comme-il-faut bland kulturarbetare i det svenska samhället av idag? Möjligen en alltför lättvindig tolkning.

4) ”Livet gör livet större än konsten”
Denna variant förefaller mig än mer banal, men samtidigt också intressant på sitt lilla vis. Kanske får den tolkas som uttryck för det slags humanitärt orienterade moralism som utmärker vårt lands politiska överklass och dess tjänstemannamässigt orienterade medelklass i hela dess grandiosa naivitet och arrogans, och i hela sin nakna avsaknad av estetisk sensibilitet – alltså en konstsyn som inte tillmäter konsten någon betydelse alls, annat än möjligen som dekoration i ett framgångsrikt och aktivt liv. (Jag utesluter inte andra tolkningsmöjligheter, till exempel någon som istället motiveras av ett strängare krav på livets allvar och att människan inte bör syssla med lek och lust, där inkluderat konst, poesi och strängaspel.)

Sålunda går det att åstadkomma en skala av mer eller mindre pessimistiska/optimistiska uttryck för tillvarons beskaffenhet. Men i förlängningen mildrar det knappast det faktum att livet ytterst utgör en förolämpning mot oss alla och envar.

Ja, det finns säkert fler möjliga kombinationer och varianter av sentensen i fråga, särskilt om man tillåter sig att byta ut ”större än” mot ”mindre än” och vidare ”livet” mot ”döden” till exempel, men nu kallar plikten och jag måste ta min medicin.